Slabbstycket!

Juli 2008 åkte Henriette och jag upp till Norrtälje för att gå på Älvsjös världsutställning för hundar. En otrolig upplevelse för oss hundälskare. Men den andra dagen tog min pappa oss med på upptäcksfärd till Rådmansö, där han har växt upp. Det är hans historia jag ska berätta här, som vanligt genom bilder.

Min farmor Nora Viktoria Andersson, född 1915 föddes och växte upp i detta hus som kallades Slabbstycket. Idag är det ett museum. Huset ligger allra längst ut i Kapellskär, mittemot hamnterminalen och granne med Kapellskärs badplats. I det här lilla huset bodde 11 barn och två vuxna. Farmors far, Oskar Andersson ,byggde båtar. Farmors mor hette Hilma.

Detta är ett fantastiskt litet paradis på jorden. Åk dit och bara njut, även om det inte är öppet kan man ta med sig matsäck och  sitta i trädgården för att bara vara.

Utsikten från huset ner mot Gräsköfjärden.

Sakerna som finns inne i huset är ihop samlat från bygden.

                          Råttorna måste varit stora förr, längden på fällan är som en sko i storlek 42-43.

Ladugården, tittar man noga i bakrunden kan man se ramperna till Ålandsfärjorna.

I ladan hittade vi dessa fina gamla båtmotorer.

Dasset. Man kan ju undra om den höga delen var för de vuxna och den lilla för barnen? Jag tittade aldrig inuti så fantasin får skena.

Bryggan nedanför huset

                                                                                                                                           Foto: Henriette

Här låg båtbyggeriet.

Till höger Marö och en mycket fin byggd brygga.         Foto: Henriette

Från bryggan upp mot huset.

Så småningom byggdes det här lilla huset precis bakom det andra huset och hit fick Hilma och Oskar flytta när deras ena son Robert Oskarsson med familj flyttade in i det gamla huset.

Insyn i kammaren i Undantaget. Båda husen är väldigt små, ungefär 40 kvm för det gamla och det här är något mindre. Tänk att bo 13 personer på 40 kvm! Jag undrar om de fick sova i skift eller ståendes?

Julafton 1937 (tror pappa) att farmor gifter sig med farfar, Nils Alrik Sundberg.

De flyttar in i det som allmänt kallas råttbot i Gräddö, då fanns inte utbyggnaden till vänster. Där bodde min far med sex syskon och så föräldrarna förstås. Från fönstret på andra våningen ramlade pappa ut men klarar sig bra, höjden är inte så hög eftersom stugan är väldigt liten. Om jag har förstått rätt så var ungarna Sundbergs kända i bygden för sina påhitt och upptåg, många var de också.

1948 flyttar familjen till "Knaltbacken". Farfar byggde huset med hjälp av  barnrikelån. Huset är nu tillbyggt med vindskupa och glasbyggnaden som syns här. Här växte pappa upp och här har jag tillbringat mycket av min barndom. Så småningom flyttar farmor och farfar in till Norrtälje och lägenhet (den lägenhet som jag efter deras död tog över). Min kusin Urban köper huset av farmor och farfar. Det är här jag får mina första upplevelser av hunduppfödning eftersom Urban och hans fru hade kennel med uppfödning av kungspudel och pyreénerhund.

Här är pappa och jag ute och cyklar i trädgården på Knaltbacken.

Vi avslutade dagen med lunch på Kvarnuddens Café som mammas arbetskamrat driver sommartid.

Bättre än så här kan det inte bli... Tvärs över hamnen till höger ser man Gräddö Motor & Marina, där jag sommarjobbat ett antal år.

Och båtmacken jag jobbade på.

Gräddö Brygga 2008, ser ni pållarna?

Gräddö Brygga 1970, samma pållare och en liten Anki. I bakgrunden det som förr kallades Stockenbergs holme.

Vackra båtar på vägen ut till Kvarnudden. På bilden till vänster i bakrunden syns det hus som förr inrymde Tuppens café .

En av dessa dagar som är skönt att tänka tillbaka på. Har ni vägarna förbi Gräddö, Räfsnäs och Kapellskär glöm inte att stanna till och bara njuta.

Tillbaka